Mina älskade Lottaböcker

Vi har ju redan diskuterat om böcker har olika värde. Jag skrev då att jag är trött på att behöva försvara vad jag läser.

Som jag skriver i programförklaringen till I min bokhylla: ”Jag skriver om de böcker jag råkar läsa, och det är ofta inte de senaste. /…/ Jag köper lika mycket böcker på Konsum som på Adlibris eller i en bokaffär. Här blandas högt och lågt. Chick lit och biografier, deckare och memoarer. Drama och fantasy. I min bokhylla finns det mesta. I min bokhylla är inte en litteraturblogg, det är en bokblogg.”

Några av de viktigaste böckerna för mig har varit Lottaböckerna. Böcker många skäms över att läsa. Jag känner till och med människor som är med i samma litterära sällskap gällande dessa böcker som jag, som gömmer undan böckerna och inte vill ha dem i sin bokhylla.

Lottaböckerna är en serie om 47 böcker, skrivna mellan 1958 och 1989. Författaren heter Ester Ringnér-Lundgren (1907-1993), men böckerna är skrivna under pseudonymen Merri Vik. Lottaböckerna har sålts i över två miljoner exemplar, och Ester har totalt gett ut över 100 titlar som sålt i över tre miljoner ex.

Lottaböckerna tillhör den utskällda kategorin ”flickböcker”. Jag tänker inte skriva långt om flickbokens vara eller inte vara (men om ni är intresserade av sådana texter, klicka här så får ni Googleresultat på Flickböcker), men jag kan konstatera att DN sammanfattar fördomarna rätt bra i meningen (som inte handlar om Lottaböckerna) ”Rosa bok, men trots det en seriös ungdomsbok och ingen romantisk flickbok.” (I artikeln klicka Nio moderna flickböcker från 2009). Rosa romantik var nog det sista jag tänkte på när jag läste Lotta. Istället blev Lotta min idol.

Lotta är inte alls som jag. Hon är slarvig och rörig. Hon glömmer och tappar bort saker. Då är jag mer lik hennes bästa vän Giggi. Ordningsam, lugn och logisk. Men i Giggis karriärsdrömmar kände jag inte igen mig, någon läkare ville jag inte bli. Lottas planer, däremot, de passade mig. (Lotta ville bli journalist och hamnade så småningom på bokförlag).

Det var Lottaböckerna som gjorde att jag började läsa. Och när jag väl börjat gick det inte att sluta. Jag fick överta mammas böcker och fortsatte köpa de nyutkomna. Genom åren har jag lyckats samla på mig alla 47. Genom Lottaböckerna har jag lärt mig en hel del, haft kul, haft bra sällskap och till och med fått vänner.

Självklart är inte allt bra i Lottaböckerna. Det är enbart kvinnor som gör hushållssysslor och jag kan inte komma på en enda karaktär med invandrarbakgrund. Men samtidigt, böckerna började skrivas 1958 och skrevs av en kvinna född 1907. Det känns ganska självklart att de är skrivna ur hennes perspektiv. (Och så kan vi ju jämföra med Astrid Lindgrens omtalade uttryck ”negerkung”. Inget vi skulle säga idag, men inget man ska döma ut Astrids hela författarskap för).

Lottaböckerna innehåller framförallt glädje. Och vem kan motstå 47 glädjepiller?

  • Lina

    Har inte läst just Lotta men många andra flickböcker. Det var genom dessa jag började läsa och nu läser jag hela tiden. Tack för en bra och intressant blogg!!!

  • Therese H

    Mina Lottaböcker har ett eget hyllplan i en bokhylla och jag är stolt över dem. Jag är lika glad varje gång jag hittar en ny bok som jag kan ställa dit. Men det kanske är för att jag tillhör den yngre generationen och inte ”behöver” skämmas för dem?

    Det är kul att vi är så många som läser och uppskattar Lottaböckerna.

  • Josefine

    Kul att höra! Jag har mina stående i bokhyllan insorterade som vanlig skönlitteratur. Fast med tanke på hur mycket jag betalade för att få tag på de sista jag saknade så är det värda en guldhylla. :)

  • Josefine

    Kul att höra! Jag har mina insorterade som vanligt i hyllan. Fast med tanke på vad jag betalade för de sista jag saknade är de värda en guldhylla. :)

  • Karin E

    Bra skrivet om Lottaböckerna som jag har framme i en bokhylla i hallen mycket väl synliga. Även för mig har Lottaböckerna betytt väldigt mycket och varit vänner som följt mig.

  • AC

    Lottaböckerna var och är mina favoritböcker och jag önskade alltid att jag kunde vara där med deras familj. Jag är lite som Lotta duktig men råkar ut för allehanda oturssaker. Lite slarvig, ja kanske det men lite virrig mera, men har man mycket i huvudet så blir det lätt så. Gjorde på högskolan ett arbete om just Lottaböckerna och blev avbruten av läraren innan jag var klar. Det var så ofint att mina klasskamrater sa ifrån och jag gick ledsen därifrån. Böckerna var inte fina nog. Men det tycker jag Mycket bra till och med.

  • Tråkigt att böckerna ska ses så! Undrar om de hade sagt samma sak om pojkböcker …