Bok: En shopaholic säger ja
Författare: Sophie Kinsella
Förlag: Damm Förlag
Officiell sajt: Sophiekinsella.co.uk
När jag hittade den här boken, inbunden för 39 kronor, kändes det som ett kap. Trots att jag läst en av de andra i Shopaholicserien, och inte tyckte om den, trodde jag att detta skulle vara en perfekt bok för ett höstlov på landet. Men inte.
En shopaholic säger ja handlar om Becky Bloomwood, en brittiska som bor i New York och jobbar på varuhuset Barneys som personlig shoppare. Becky är sambo med Luke, en rik workaholic med mammaissues. Som man förstår av bokens titel friar Luke. Beckys söta, brittiska förortsmamma börjar planera ett sött, brittiskt förortsbröllop. Lukes mamma börjar planera ett 5th Avenue-, Tiffanys-, The Plaza-, Manhattanbröllop. Och Becky låter dem båda hållas.
Luke jobbar och Becky har panik för de två bröllopen. Men aldrig att hon skulle berätta för Luke, han är ju man och varken vill eller ska bry sig om sitt eget bröllop.
Storyn kan kännas som vilken chick lit som helst, men även om chic lit är en utskälld (det är bara fjantiga historier i rosa fluffiga omslag) genre, behöver inte böckerna vara förnedrande, förminskande och nedlåtande.
För det är vad En shopaholic säger ja är, en förnedrande, förminskande och nedlåtande bok, mot både kvinnor och män. Becky lurar sin fästman gång på gång, både gällande de två bröllopen men även genom att gömma sina shoppingpåsar och till slut genom att se till så att de skriver ett avtal på att kjolar ska ingå i hushållsbudgeten. Herregud.
Betyg:
En shopaholic säger ja är en skitbok. Den förstör, för den redan utsköljda genren chic lit, för män och för kvinnor. För det är klart att det sitter tjejer runt om i världen och tänker att det är ok att ljuga om vad de köper för hushållets gemensamma pengar, som tycker att det är ok att stänga ute sin man från bröllopsplanering och som får extra bekräftelse av en sådan här bok.
Böcker kan, och i vissa fall ska, provocera. Men den här boken provocerar på helt fel sätt.
