Brobyggarna: intressant, bra researchad men för lång

Bok: Brobyggarna
Författare: Jan Guillou
Förlag: Piratförlaget

Recensionsexemplar från Piratförlaget
Disclaimer: Författaren Jan Guillou är vän till min pappa. Jag har dock inte träffat författaren på flera år och aldrig umgåtts med honom.

Det är dags för en ny serie av Jan Guillou, denna gång på temat ”Det stora århundardet – 1900-talet”. Tre norska pojkar blir faderslösa när deras fiskarpappa försvinner i en storm. De skickas in till Bergen för att hjälpa till med försörjningen. Där upptäcks att de är synnerligen talangfulla för det tekniska och de utbildas, med välgörenhetspengar, till några av världens främsta järnvägs- och brobyggare. 1901 utexamineras de från universitetet i Tyskland och tanken är att alla tre ska tillbaka till Norge för att återgälda välgörenheten och bygga Bergensbanan. Så blir det förstås inte. Sverre flyr till det mer gayvänliga London (och försvinner snabbt ut ur boken), Oskar blir solochvårad och drar till Tyska Östafrika (senare bland annat Tanzania). Endast Lauritz åker tillbaka till Norge, fast han inget hellre vill än att stanna hos kärleken i Tyskland.

Växelvis får läsaren följa Lauritz och Oskars öden, som järnvägs- och brobyggare, i Norge och i Tyska Östafrika.

Brobyggarna

Jag har läst och gillat vissa av Guillous böcker, och är helt ointresserad av andra. Ondskan, Det stora avslöjandet och även Arn-serien har jag läst och gillar. Hamiltonböckerna har jag aldrig ens öppnat. Så jag ska absolut erkänna att jag var lite skeptisk mot denna. Men den var bra! Att Guillou kan skriva är ju ingen nyhet, men jag blev imponerad av att man blev så engagerad i storyn och karaktärerna. (Däremot ville jag skrika högt när ordet ”tvivelsutan” kom för hundrade gången). Boken är också riktigt ordentligt researchad. Att den delvis utspelas i ett av mina favoritländer – Tanzania – gör inte det hela sämre.

Ändå ger jag Brobyggarna bara en trea i betyg. Varför? Den är för lång! Jag har absolut inga problem med långa böcker, bara det är motiverat. Tyvärr tycker jag att det hade kunnat strykas ordentligt i den sista tredjedelen av boken. Mindre trupprörelser under Första världskriget till exempel … Med lite editering skulle Brobygagrna få en fyra direkt.

Därmed inte sagt att jag inte ser fram emot nummer två i serien, det gör jag verkligen. Och jag hoppas verkligen att karaktären Sverre avpolleterades till London för att vi ska kunna få även en engelsk synvinkel på Andra världskriget (och inte för att han är bög …).

betyg