Det började lite segt …

Det började lite segt. Medan min bror kunde läsa redan när han var fyra år, kunde jag knappt ljuda mig genom en mening när jag började i ettan. Jag ville helt enkelt inte. Det var tråkigt att läsa, hade jag bestämt. Efter en liten tid i skolan (några veckor?) kallades en speciallärare in för att arbeta extra med alla som hade problem med läsningen. Den kvällen gick jag hem och läste en hel Lotta-bok. (Lotta-bok? Det blir ett helt eget inlägg längre fram).

Och så har det fortsatt. I mellanstadiet skulle vi rapportera in att vi läst tio sidor i valfri bok varje kväll. När jag på fem dagar presenterat lika många böcker gav läraren upp och min rapporteringsplikt upphörde.

Jag kommer från en läsande familj (säkert därför jag var anti i början) och under uppväxttiden hände det ofta att mamma, brorsan och jag satt i olika hörn av lägenheten och läste – en hel helg.

Läsningen har fortsatt och nu startar jag en bokblogg.

  • Johan

    Och som ”tillhörande” kan jag säga att ditt läsande helt förstört mitt. Innan vi träffades storkonsumerade jag litteratur. Det går inte längre. Hur mycket jag än läser är det inte en tiondel så mycket som du läser. Jag anser mig själv läsa snabbt. Men när jag läser en sida har du läst ett kapitel.

    Det handlar helt enkelt om ett litterärt mindervärdeskomplex. Jag hoppas dock starkt på digital litteratur (e-böcker …) så att jag i framtiden, i största hemlighet, kan frossa i böcker under förespegling att jag kollar på YouTube-klipp, porrsurfar eller läser nördiga teknikbloggar. Helt enkelt skaffa mig en egen oas utan komplex eftersom få människor kan mäta sig med dig vad gäller osläckbar törst för litteratur.

    Den här bloggen ÄR du, och jag ska med stort intresse se den växa och fyllas med fantastiskt innehåll. Lycka till!